söndag 22 augusti 2010

Fröken Abbes korta Mollyresa

Jag vet inte riktigt i vilken ordning allt kom... Jag hade i alla fall en aning om vad Odd Molly var. För över ett år sedan stod jag och drömde och fingrade på en babyrosa Grandmas coat med röd text på ryggen. Så fin! Men också dyr! "Jag kan inte lägga mycket pengar på en rosa kofta . Suck!"

Vad jag inte visste då var att det sedan inte var så lätt att få tag på ett plagg igen. Jag noterade Grandmas koftor på människor i mataffären, och tittade längtansfullt.

Vid ett besök i en butik hängde det en fin vit tunika med fjärilar i dörröppningen. Det var något litet fel på den så den såldes billigt. Jo, jag var där och kikade mer än en gång, men tyckte inte riktigt den var jag. Men jag noterade att det var en Odd Molly. Nu ångrar jag det djupt, nu när jag blivit fast!

I våras kom en ny rosa Grandmas. Nu visste jag att det gällde att slå till om jag ville få tag på rätt storlek (fortfarande ganska ovetandes om nätbutiker med OM). Men jag tvekade. Jämfört med den babyrosa kändes ju denna inte alls rosa! Provade och tvekade flera gånger om. Då var den slut i staden där jag var. Försökte på annat håll och där fanns den! Med aningens vånda bestämde jag mig för att slå till!


Eftersom detta var i juni i år är min Odd Molly-resa väldigt kort. När jag kort därefter hittade en rosa wigwam på 50% blev jag så lycklig.

                                                        
                                                                                                                                                                                                                                  
Jag upptäckte Tradera och alla underbara Odd molly-bloggar och blev hooked! Sedan började ju rean komma igång och vårens/sommarens kollektioner passade verkligen mig!
                                                                                           
Så på ganska kort tid blev det ganska många plagg. Ja, inte om man jämför med er andra bloggare, men för mig i alla fall! Det har väl gått lite fort och jag har inte vant mig vid att använda alla plaggen. Tyvärr känns det inte helt rätt att använda dem på jobbet (pga olika omständigheter) fastän jag har kombinationer i huvudet. Men jag kanske ska börja med en gång i veckan, så vänjer sig både jag och omgivningen ;) Och eftersom jag inte har många plagg kan jag dra ut på det och det roliga varar längre...

8 kommentarer:

Johanssonskan sa...

Åh, jag känner SÅ väl igen det du skriver.
man blir liksom helt beroende.... å när man upptäcker Bloggvärlden... å alla nätbutiker... å alla tips man får... ja DÅ är det helt kört haha
Å sen rullar allt på.... jag som inte ens ville vara på Face book för man fastnade där.. nu har jag en BLOGG !.... men jag ångrar mej inte en sekund ! Så länge tiden & börsen tillåter, kommer jag att vara fast i denna ljuvliga värld bestående av tjejer & kvinnor som delar samma ljuva intresse =)
kram !

Mollymera sa...

Fniss, jag känner igen mig, fick ett sånt där molly behov, förra sommaren, letade mollysar men de var slut och inga nya hade kommit in, i den vevan hittade jag mollybloggarna. Jag kommenterade kors och tvärs trodde inte att jag skulle fixa att he en egen blogg, ett år på boggarna och vipps hade jag skaffat en egen blogg. Hua gillar inte se mig själv på kort, bara.
Stora kramen

♥ Bina ♥ sa...

Där visar du två underbara plagg!! Wigwam hade gärna fått bo här i den färgen <3

trevlig söndag!
KRAM

Viola sa...

Det låter så likt hur det var för mig!

Skönt när det finns folk som upplevt och upplever samma sak... ;)

Kram från Viola

Solid sa...

Hej!

Här är en till som så väl känner igen sig i din berättelse. Dina två rosa vackra skulle gärna få förgylla min garderob.
Kram från Eva

Jeanette sa...

Vi verkar vara många som gått rätt så lika vägar till Odd Molly träsket. :)
Jättefina dina 2 du visar här.
Kram

Anne sa...

Välkommen hihi - jag fick blodad tand efter att ha sett en Dudette dress på en tjej förra sommaren och sedan ropat in den på Tradera. Nu har jag i stort sett bara Mollysar på mig och nästa alla av mina arbetskamrater har vant sig. Sticker väl i ögonen på någon enstaka som surt undrar om jag verkligen har råd att hålla på så här men det kan jag ta.
Kram

Fröken Abbe sa...

Tack för alla rara kommentarer! Skönt att veta att vi är flera "i samma båt", och att någon känner igen sig.
Kramar till alla