Drömmen om julen

I går gick vi iväg för att se Caolas Drömmen om julen. Som vanligt hade jag inte kollat upp evenemanget så noga, så jag visste inte att hon släppt ett nytt album eller att hon släppt en kokbok.

Föreställningen var dock en bra blandning mellan nytt och klassiskt. Det började lite stelt men till slut tinade hon upp. Som vanligt blir det bäst när någon kommer av sig och svävar iväg. I lokalen fanns det hard core fans, det var lite roligt. Att hon är förälskad går ju inte heller att ta miste på, mysigt.

I slutet skulle det tändas tomtebloss, men det där fick hon inte till utan tappade omkull det, och i micken hörs ett svagt "Oj då, jag får tända ett ett nytt!" 

Efteråt var tanken att vi skulle äta på restaurang, men vi gick förbi och hemåt istället för vi var inte så hungriga. Synd, det var ett tag sedan vi var ute och åt ihop.

Att se Jonas Gardell

Första gången jag såg Jonas Gardell live gick jag på gymnasiet och det ordnades buss dit för oss ungdomar. Jag och en kompis satt väldigt nära scenen och jag blev av Jonas utsedd att hålla tiden åt honom.

Igår var jag och Smakrådet iväg och såg hans föreställning "30 år tillsammans". En mer naken föreställning utan dansare och sångerskor. Gardell kan ju pendla väldigt mellan skratt och allvar, men i den här föreställningen bryter han allvaret ganska fort, han drar det inte för långt, vilket jag tidigare tyckt att han gjort. 

Herregud vad vi skrattade!

I vanlig ordning råkar  ju de på de främsta raderna ut för diverse skämt, skönt att vi satt på tryggt avstånd från det men ändå väldigt nära. Föreställningen innehåller glimtar från hela hans karriär och blir mer stand up än på länge.

Jonas är ju underbar när han kommer av sig, förvillar in sig i annat eller inte själv kan hålla masken.

Tänd mobilerna för nu blir det allsång!

Till en slags elcittra... Det lät inte så bra.

Bra med storbildsskärm så att alla ser minspelet.

Var är jag? Vad står det?

Har ni sett Gardell?