Odd Molly i Gällstad

Då var jag på spåret igen, känns det lite som. 

Det blev minsann heldagsutflykt i söndags, så den där extra sovtimmen blev det inget av. Istället blev det så att vi var ute i god tid. Turen gick genom ett frostnupet landskap mot Gällstad och därefter Freeport. På vägen passerades diverse udda ortsnamn och så kan jag säga att jag varit i Borås, om än bara på genomfartsresa.

Gällstad var en märklig upplevelse. En öde by som plötsligt fylldes med människor i butikerna som fanns.

För alla Odd Molly-ettor och tvåor är ju detta himmelriket! Jag fick höra ganska roliga samtal när jag vandrade runt där. Någon utrast förskräckt att det var det vidrigaste hon sett med alla dessa färger på en gång. En annan menade att det kanske kunde passa på smala tjejer, men bara om man var ung. Och där stod jag med mollykofta och jacka på mig. Jag bar enfärgade kläder, jag är inte smal och inte så ung som de antagligen menade, haha!

Åh, denna härliga färg!

Underkjolar och underklänningar fanns en del av.

Liksom velourplagg.

För alla flickors rättigheter

Nu var det minsann ett tag sedan jag var inne på bloggen. Lite tyst har jag tassat runt inne hos er någon enstaka gång, som någon kanske märkt, men mer än så har jag inte orkat eller hunnit med.

I torsdags var det första gången Flickadagen uppmärksammades. Givetvis uppmärksammades detta på jobbet och jag deltog i kampanjen "Raise your hand" för alla flickors rättigheter.

Uppmärksammade du denna nya FN-dag?

Denna cancer...

Återigen har cancern tagit ett liv i min närhet. Nu, några timmar senare, har jag sansat mig. Men tankarna far runt. Och ännu är inte allt uppklarat efter dödsfallet i våras. Ska jag fara ner imorgon, kanske för tidigt? Ska jag ta det på söndag och sova över? Ska jag ta ledigt på måndag? Åh, det är inte lätt när man inte bor i närheten av sin familj!

Och om några timmar är det meningen att jag ska gå upp för att ge mig av mot bokmässan för första gången. Kanske är det okej att skingra tankarna lite och låta det lugna ner sig? Jag vet ju själv att man kanske inte vill ha för mycket folk inpå sig direkt.

Hur är detta möjligt? En mycket jobbig tid väntar.

Dofter

Av ingen anledning alls blev det en tur till Gekås idag. Vi behövde - inget. Det konstaterade vi redan igår. Men samtidigt surfade vi runt och tittade efter dockningsstationer till iPhone och det skulle vi ju kunna kolla in.

Det blev ingen "docka", däremot fylldes vagnen med flera doftljus. Jag har redan en hel uppsjö i skåpen hemma, men kan ändå inte låta bli att köpa på mig fler. Till och med från Frankrike har jag kånkat hem stora doftljus. Ett hopplöst doftfall alltså. Jag är inte så förtjust i sådana där billiga doftljus som bara luktar skarpt, men kunde ändå inte låta bli att sniffa på ljusen idag. Och jag hittade några underbara!

Luxurious linen doftar som krispiga nytvättade lakan! Ingen starkt, fränt stickande lukt utan mjuk och go. Dyrare än Gekås billigare varianter, men ändå så billigt jämfört med till exempel Voluspa som jag tycker så mycket om (okej, kanske inte är helt jämförbart). Det blev även doftljus som hade en rik chokladdoft och jordgubbschoklad, allt i fina glasburkar.

Långa liljor såldes det också så två buntar hade vi med hem. Återstår att se hur länge de kommer att stå kvar på borden eftersom vi har en katt som älskar dofter och en som älskar snittblommor.

Nu fylls vår lilla lägenhet av den starka doften från liljorna och den syrliga doften från äpplepajen som står i ugnen.

En del av dagens lunch.

Det såg inte mycket ut i kundvagnen, men kvittot sa annat.

Vilka ska säljas?

Jag ska bekänna en sak. Jag är en jackoman. Inte på det sättet att jag behöver en massa jackor. Inte heller sliter jag ut dem eller ens använder alla. Jag kan inte ens ge ett förståeligt svar på varför det har blivit så här.

Men nu ska de säljas. Eller några av dem i alla fall. Tyvärr kan jag inte riktigt bestämma mig för vilka, så ni kanske kan hjälpa mig?

Nylon parker coat vs Nylon hooded pile parka

Två rosa känns ju onödigt.

Ska jag sälja båda eller behålla en med volang?

Den här ska säljas då den är för stor.

De här två hänger i alla fall säkert i garderoben!

Och det här var bara vinterjackorna...

En scarf och en tunika - jämför med produktbilderna

Jag kan knappt få igen lådorna som är fulla av sjalar, så det är något jag absolut inte ska köpa på mig fler av. Egentligen tyckte jag inte heller att Print woven scarf powder var så fin där den låg på hyllan, men den fick ändå åka med in i provrummet.

Och till vit outfit funkade den faktiskt ganska bra, tycker jag. Det är ju så många färger och mönster i den så jag tycker nog att den kräver en i övrigt ganska lugn, enhetlig outfit.

Hittade också en otroligt mjuk tunika som jag provade i en för mig oväntad färg, easygoing short dress violet. Något långa ärmar som ni ser och ganska tight i modellen. Man får tänka på vad man har under, för här syns allt - mitt tjocka läderskärp och till och med t-shirtkanten över rumpan.

Några kilon lättare hade denna varit mer intressant, för som sagt var den härligt mjuk att ha på sig.

 

Förbannad!

Men vad är det för fel på folk?

Jag berättade ju om den trista auktionen där det fattades manschettknappar och säljarens trista och anklagande attityd. Hon tyckte ju att det kunde jag väl kontakta Odd Molly om och köpa knappar därifrån. Inte hennes problem.

Jag lade faktiskt negativt omdöme, för får man hem plagg med betydande fel och en trist attityd ska det komma fram. Räknade givetvis med att få ett negativt tillbaka fastän jag inte tycker att jag förtjänar det.

Istället får jag ett mail med hot om negativt omdöme om jag inte drar tillbaka det jag lagt. Vad fan är det liksom? Vad sägs om lite ärlighet?

Att lägga negativt bara för att man själv fått ett känns ju knappast ärligt och schysst. Har sett att en del sätter positivt men ger en negativ beskrivning. Är det för att inte själv få negativt tillbaka?

Mot Tyskland en tidig morgon

Att tvingas sätta klockan tidigt en helg är inte kul. Vi skulle ut på en annorlunda utflykt. Eller, inte så mycket utflykt, utan mer shoppingtur. Jag var faktiskt den enda på bussen som aldrig åkt med förut.

Solstrålarna började hitta fram över havet.

Tadaa! Självaste solen förärade oss med en vacker soluppgång.

Bordershoppen var dagens mål.

Ute till havs stekte solen skönt.

En bråkdel av vår last. Nu står vi oss minst ett år framåt.

Vid hemkomsten kunde vi snabbt konstatera att det bara var vi som shoppat på oss vin. De flesta hade bara ölflak och cider. Enligt bussvärden brukar det vara återkommande resenärer, stammisar, som åker. Det förstår jag inte riktigt. Hur mycket öl dricker då inte de?

Men jag måste säga att det här var en väldigt smidig busstur! Kanske något att göra om... om något år.