Prinsen på permission

Oj, vilka dagar det har varit och är!

I slutet på förra veckan fick vi hem en otroligt kelig kise och det gick bra att vårda honom hemma även om det innebar nattjour med sondmatning... i ett dygn ungefär. Sedan var det ny tur akut till djursjukhuset där min lilla prins blev inlagd igen. Vi var då säkra på att vi aldrig skulle få hem honom igen.

Vi kom hem klockan fyra på morgonen, men för att skingra tankarna lite släpade vi ändå upp oss för att gå en runda på loppis. Jag var helt tom, alldeles slut i huvudet av alla tankar, tårar, alla besked som gick upp och ner.

Igår fick vi hämta hem honom igen och jag var väldigt osäker på det, men vi ville ju ändå ta hem honom om de ansåg att det skulle gå bra. Nu är det i stället sondmatning varannan timme och där emellan medicinering och bandagebyte.

Semester? Nä, det blev ju inte precis som man trott... Midsommarplanerna har fått ställas in, men vad gör man inte?

Men prinsen är pigg, visar väldigt stort intresse för att själv slicka i sig sondmaten och har även ätit själv ur matskålarna! Nu har han dessutom orkat inta tronen, högst upp på nivå 5 på kattställningen.

Jag är försiktigt positiv, men är hela tiden på helspänn. Sist var han ju bara hemma ett och ett halvt dygn.

Uppdaterat: Som sagt, man ska aldrig ropa hej... Nu börjas det igen. Och med det blir det nog inte fler inlägg om prinsens sjuktillstånd, det är ju inte så upplyftande att läsa.