Jag vet ju att det egentligen inte ska finnas något som passar mig, men ibland är pk-plaggen så stora att de passar eller till och med är stora till mig.
Så var det inte den här gången dock. Jag tror plaggen var ganska normala i storlek.
Eftermiddagen började på vårdcentralen 15:30. Efter remiss till akuten kördes jag ut i rullstol precis vid midnatt. Låga värden som är farliga för hjärtat, piller och ett litet ingrepp och ett svimningsanfall på det. Frossa och smärta. Ingen mat i kroppen sedan 11:30.
Idag nästintill smärtfri, tjoho! Piller får jag ta och blodprov har lämnats så nu väntar jag på ett nytt läkarutlåtande imorgon. Måste vi ställa in vår resa?
Jag skulle vilja skriva lite, fota lite och göra inlägg fyllda med vårkänslor.
Verkligheten är illamående, magont och diarré i en vecka nu. Att man är hemma från jobb respekteras inte helt av alla kunder. Nä, jag måste ju lösa deras problem på studs fastän jag inte ens är på plats. Hur tänker en del föräldrar? Detta spär ju bara på den stressade situationen redan och att känna att man måste lösa andras problem som inte har med mig att göra påverkar mig starkt.
Jag som skulle städa och packa. Soffläge är det enda som funkar och tårar av frustration brinner i ögonen. Vad tänker de på jobbet? Är hon hemma nu igen? Det är ju bara en månad sedan sist.
Så många tankar...