50 Shades of Grey

Sist jag var på bio såg jag Les Miserables så det var ju ett tag sedan jag var iväg. Så när jag blev tillfrågad att hänga med på 50 Shades of Grey hängde jag genast på. Jag har inte läst böckerna och får säga att jag hade låga förväntningar. Och så hade jag ju hört och läst en massa om filmen. Det har ju varit så mycket snack om den, men det där snacket...

Utanför biografen lämnades några tjejer av pojkvännerna med leenden och menande kommentarer. Förväntningarna på hur filmen skulle vara måste ju varit speciella. Men så fel. Det här är knappast en film som gör att det pirrar till eller att man springer hem med lysten blick. Men många verkar tro det. Själv tycker jag nästan den barntillåtna Dirty Dancing är sexigare. För naket betyder inte automatiskt sexigt. Någon som minns den där scenen i stugan när de dansar av sig kläderna och trycker till om rumpan?

Själv gick jag dit med några som hade läst boken och efteråt bara måste den diskuteras. Handlingen tror jag ingen missat, men filmen kretsar mycket kring ifall Ana ska ge sig in i den här världen eller inte. Hon är ju kär medan Grey försöker hålla avstånd och göra det affärsmässigt. Fokus ligger alltså inte på sexet. Visst är det en del naket - men det är enligt inte mig på ett sexigt sätt. Filmspråket är väldigt avskalat.

Men... Första halvan blev jag mest irriterad. Det var liksom för övertydligt. Först och främst reagerar jag på namnet - Anastasia Steel. Tycker det låter som ett porrfilmsnamn. Men det är kanske bara jag? Sedan är det väldigt mycket bitande och slickande på läppen. Irriterande mycket! Känns inte riktigt 2010-talet. Jag började fundera på om hon behövde lypsyl. Och irriterad blir jag över den där Greys försök att få denna oerfarna tjej att göra saker bara för att han vill. Det känns liksom inte riktigt ömsesidigt. Hon är ju kär och går med på saker pga det. Något han borde vara mer uppmärksam på. Det är lite: "Jaha, är du oskuld? Då är det bäst att jag älskar med dig och tar bort udden av det så att vi fort som tusan kan fortsätta med lite mer hardcore som jag vill. Jag ska bara vänja dig vid sex först."

Men sedan gaskar ändå den där Ana till sig och lyckas hålla honom lite på avstånd för att få det hon vill ha - närhet. Och lite smålustig får jag säga att filmen var.

Bara själva upplevelsen att gå på bio gör nog att jag ger filmen ett extra hjärta. Den får nog tre hjärtan av mig. Den som först började göra PR för böckerna (och filmen) borde ha tjänat rejält på det här. Om filmen säger jag: mycket väsen för ingenting.

Nya tryck

Förra året köpte vi två större fototryck som sedan dess hänger i hallen.

Nu är det kanske inte lika inne, men på årets bokmässa slog vi till på några mindre tryck. Fotografierna är helt otroliga och priserna lite andra än vissa "kändismärken".

Behöver jag säga att det även i år var ett högt tryck i montern?

Det gällde att hålla sig framme, och ha tålamod.

De här två passade ihop, tyckte vi.

Detta tryck följde med i paketen, så det blev två till priset av en!

Eller fyra till priset av två, för oss.

Färgglatt är väl inte för mig, men den här härligt röda gick inte att motstå!

Per Holknekt 1960-2014

För några år sedan förknippades Per Holknekt starkt med Odd Molly. Det gör han kanske inte längre lika mycket då tidningarna skrivit mest om hans privatliv. Men för några år sedan när Mollywood var som störst var det också många som tyckte att Odd Molly var tantplagg och att de medelålderskrisande tanterna såg upp till honom som en guru. Följde honom på olika event, såg på honom med gnistrande ögon och slukade varje stavelse han yttrade.


Visst fanns det väl de som gjorde det. Jag var inte en av dem. Idoldyrkan har väl i och för sig aldrig varit min grej, jag är väl för mycket skeptiker... Jag var ändå lite nyfiken på honom så en gång var jag och lyssnade på honom i en butik, och att han kan tala råder det ju ingen tvekan om. Han talade på ett varmt, ödmjukt och vardagligt sätt som var lätt att ta till sig. Men starstruck blev jag inte.


När jag var på bokmässan för några veckor sedan passade jag på att höra honom tala om sin bok. En bok jag egentligen inte ens funderat på att läsa. Sedan sist har han figurerat åtskilliga gånger i pressen för allt annat än sina företag. Tydligen hade han hunnit med 26 varumärken och företag. Kreativ eller rastlös?


Han berättade om sin ängslan över hur boken skulle tas emot, om hur boken är uppbyggd med inflikade kommentarer och att det är "en riktig actionhistoria". Tänk att kunna sätta den etiketten på sitt liv! Och inte ett ord om Odd Molly nämnde han, vilket var lite skönt.


När seminariet var över hade faktiskt en nyfikenhet i mig väckts. Han har ju varit med om otroliga saker och tvära kast i sitt liv. Kanske ska jag önska mig boken i julklapp?

Har du läst den?