Den första granen

När jag växte upp var det så klart riktig gran som gällde. Vi pulsade ut i snön och högg en - självklart helt lagligt mot betalning. När jag blev sambo envisades jag med riktig gran, men svor över barren som hamnade i golvspringorna. Efter att vi ärvt en gigantisk plastgran blev det helt enkelt mest praktiskt, även om jag saknade att ha en äkta gran.

De senaste åren har vi inte kunnat ha en gran alls i lilla boendet, men i år skulle det äntligen bli av! Men den där plastgranen är verkligen gigantisk i omfång och det såg lite tokigt ut att behöva flytta på så många möbler.

Ett företag i staden har dock som tradition att bjuda sina kunder på glöggfika och gran, så utan att ha förberett ett dugg för jul kom vi ändå hem med en äkta gran. I all stress glömdes den sedan  bort utomhus i fem dagar, dock ståendes i vatten. Den fick sedan hamna i källaren som fram till nu endast varit förråd. Vi kom fram till att vi inte vågar låta en gran med glitter stå framme då ena katten är tokig i glitter och presentsnören. Nästa år får vi väl köra glitterfritt.

Igår satt jag hela kvällen där nere och tittade på julkalendern och myste vid granen.

 

Granen blev alltså snabbfixad, på med det som fanns i lådan bara. Nästa år hoppas jag ha tid och ork att planera lite bättre.

Inte så dum faktiskt, trots den där höga toppen!

Vår första gran i huset.