Älskar libanesiskt!

När vi är iväg försöker vi hitta restauranger med ett utbud som inte finns i hemstaden.
Senast vi var i Göteborg letade vi libanesiskt och i krokarna fanns Samara Lounge. Eftersom vi inte riktigt visste hur kvällen skulle bli bokade vi inte bord utan chansade helt enkelt. Och vi hade tur!
När vi kom var lokalen knappt halvfull men det fanns flera reservationer på borden runt omkring och snart var det helt fullt. Det var ett mysigt och gemytligt ställe med gäster i alla åldrar.

Vackero och mysig inredning vid baren.

God mat.

Vackra lampor som skapade orientaliska mönster i taket.

Åh, vad jag älskar libanesiskt! 

Tänker tillbaka till när vi var i Jordanien och åt den bästa maten hur billigt som helst och lokalbefolkningen roat följde vårt ätande. De tyckte inte riktigt Smakrådet gjorde på rätt sätt, så de bröt in och visade hur han skulle hantera det.

Radelidelse och ADHD

De senaste åren har det vi sett fram emot att besöka Bokmässan, men i år blev det en besvikelse. Andra år har vi inte hunnit med en bråkdel av de intervjuer vi velat se och lyssna på, men i år fanns faktiskt inget som kändes lockande. Inte heller snubblade vi över något oväntat som var intressant.

Jo, Smakrådet lyssnade på en föreläsning om rättshaverister, men för mig föll inget i smaken. Dessutom kändes mässan ovanligt liten i år, det var mycket vi saknade. Ändå lyckades jag komma hem fullastad med böcker...

Att vissa utställare drog sig ur på grund av Nya Tiders medverkan på mässan kan jag förstå. Men jag tycker det är trist att någon utställare ville ge oss besökare dåligt samvete för att vi faktiskt var där. De hade ju ändå tagit sig tiden att ställa i ordning en monter med ett budskap till oss besökare.

Låt inte de högerextrema åsikterna vinna! Varför ska de få inskränka min möjlighet att bilda mig, upptäcka nya böcker och författare som kan berika?

Som en motpol till detta kunde man också få uppleva äkta Ranelidelse. Tyvärr var det inga brudpar där när jag gick förbi, men enligt Björn Ranelid som vigde dem, var det fjorton par som anmält sig.

Heja kärleken!

En annan spännande upplevelse var att gå in i ADHD-lådan för att uppleva hur det kan vara att leva med ADHD. Besökaren fick inblick i hur en provsituation i skolan samt ett samtal på bussen kan upplevas. Hoppas den åker på turné!

SKÄMS!

Det blev en lååång dag i Göteborg med många intryck. Vi besökte i vanlig ordning bokmässan, men det var ju lite speciellt i år.

Vi gick ut på balkongen för att svalka oss och njuta av solskenet då vi plötsligt såg hur polispiketerna ställde upp sig. Efter ett tag motade de iväg motdemonstranterna från något ställe runt hörnet på mässan och det var då det började.

Poliserna gick emot motdemonstranterna.

Folk började dra sig mot mässan och Liseberg, som stängde sin entré.

Stenar och flaskor slängdes mot polisen, rejäla "smällare" avfyrades på busskurernas tak, ynglingar som gick fram och provocerade polisen, slog till deras hjälmar. Vi såg en polis bli skadad. Motdemonstranterna satte igång rök och satte sig sedan mitt i röken för att fota eller filma, antagligen för att få dramatisk effekt på bilderna.

Längst till höger vid övergångsstället syns hur motdemonstranterna filmar allt de gör.

JÄVLA DRÄGG!

Uppe på balkongen kände jag hur arg jag blev och det blev även damen bredvid mig. Om man står upp mot rasism och nazism behöver man väl inte sjunka till den nivån. Och ge sig på polisen!? Gud, vad arg jag blev!

Det är ju nazisterna vi ska vara arga på,  inte polisen!

Prideflaggor vajade, badleksaker, plakat och andra utsmyckningar visade att det kunde ha blivit en fin motdemonstration. Men de svartklädda killarna dolda av huva och sjalar... De som passar på och förstör...

Det samlades även människor på gångbron mellan mässan och Liseberg och plötsligt small det till när en sten fullständigt krossade en ruta där, mot vårt håll. Då kände jag att jag inte tyckte det var säkert att vara kvar på balkongen längre så vi tog oss in. Bara en liten stund senare stängde mässans säkerhetspersonal av balkongen och ropade in allt folk som samlats där.

Vi hamnade senare bredvid en familj som inte kunde ta sig hem på grund av att bussarna bytt plats eller inte gick och de inte ville ta sig förbi demonstranterna.

Inne på mässan stafettlästes "Anne Franks dagbok".

Vi stannade på mässan lite längre än vad vi tänkt, och innan vi gick ut pratade jag med poliserna som sa att det då var helt lugnt.

Tack till alla poliser idag!

Tack för ert jobb och tack för att nazisterna hindrades!

På promenad i Göteborg

Alltså, hur snygg är inte den här porten? På riktigt. Färgerna är så snygga ihop.

Perfekt bakgrund till instagrambilder, kan jag tänka mig.

Vem har gjort den?

Vandrade vidare och fick syn på något på pålar. Vad är det här? Jag var inte ensam på min promenad genom Göteborg, så jag kunde tyvärr inte undersöka saken närmre.

Hair

I fredags var vi iväg och såg musikalen Hair. Jag älskar ju musikaler, som ni vet och det var många som blev avis när de hörde att jag skulle iväg.

Men helt ärligt blev jag lite besviken. Artisterna är helt fantastiska. De dansar bra och har fantastiska röster, så det var inte det. Men själva föreställningen berörde inte. Jag vill i alla fall bli berörd när jag ser något, och just Hair brukar jag bli så känslosam till.

Den här gången handlade det mest om bra musik och en massa intryck men inte så mycket mer. Det sägs utspela sig i ett köpcentrum, men det märker man inte alls av i själva föreställningen. Det kändes mest som om det inte fanns någon handling egentligen.

Hela andra akten var typ en LSD-tripp och vi fattade inget.
Synd!

Bokmässan

Antingen får man mersmak eller så blir man avskräckt första gången man besöker Bok- och biblioteksmässan i Göteborg.

Själv fick jag mersmak för några år sedan, trots att jag blev fullständigt överväldigad av intryck. Nu kan jag inte förstå att jag den där första gången hann gå iväg ut på stan för lunch och sedan promenera tillbaka. 

I år hade jag förberett mig noga, vem jag ville lyssna på, men den planen sprack ju ordentligt. Det var osäkert om vi skulle komma iväg, jag kände en retning i halsen, men vi hade ju bestämt, så dagen innan bokade jag biljetterna.

Mest underbara historia/feel good:

Gatuhunden Arthur - så fin han var!

Mikael Lindnord har verkligen talets gåva. Han var så naturlig och intressant att lyssna på. Han behövde inga frågor för att hålla igång.

Julklappstips på den här boken!

Mest viktiga bok:

Flickan och skammen av Katarina Wennstam

Ytterligare en person med talets gåva som verkligen brinner för sitt ämne.

Julklappstips!

Mest roliga men onödiga bok:

Järvheden har tydligen roat sig med att googla fram trådar på familjeliv. När han läste dessa högt och kommenterar låter det ju bara så dumt. Här blev det många skratt bland publiken.

Och så tycker jag ju att han har något visst också...

Mest osannolika bok:

Anna Sundberg från lugna villakvarter i Halmstad var en sökande själ som gick med i den internationella jihadrörelsen och stannade i 16 år.

Jag är väldigt nyfiken på hur det kunde bli så. Hur kan man rättfärdiga det och hur kan demokratiska värden förkastas så lätt?

Samtalet flöt inte alls och några svar fick vi inte heller. Men jag är ändå nyfiken på den här historien.

Julklappstips trots dåligt samtal.

Mest pedagogiska samtal:

Inte en bok som skulle promotas utan ett pedagogiskt samtal om läsning mellan Körling, Gahrton och Unenge. Om det var det mest pedagogiska samtal vet jag så klart inte, för det var det enda pedagogiska jag besökte.

Så här i efterhand inser jag att jag inte borde åkt iväg alls. När jag inte känner för att gå på restaurang i Göteborg måste ju något vara fel. Jodå, hela söndagen låg jag nerbäddad och idag är jag hemma från jobbet.

Man måste svalka sig i värmen!

Hörrni, det är varmt i nya boendet. Bastuvarmt!

Så det gäller ju att svalka sig när man får en chans. Och att dricka ska ju också vara väldigt viktigt, eller hur?

Så vad passar då bättre än mojito och frozen margarita?

Vi gjorde en liten heldagsutflykt och på kvällen skickade jag denna bild till syster och mamma eftersom det var där vi åt när vi hade tjejhelg. Jag skrev "Gissa var vi är!" och tänkte att det är ju lite löjligt för det syns ju ganska klart på servetten.

Båda bombade svaret. De lyckades inte ens gissa rätt stad!

Det blev alltså tapas - igen...

Jag är tjock - Göteborgsturen

Jag är tjock - inte gravid!
En googling på detta visar att det tydligen inte alls är så ovanligt att vi med tjock mage får kommentarer. Även smala med putmage får utstå detta. Och de med IBS.
För tydligen är det helt okej att kommentera andras kroppar om man bara antar att personerna är gravida?!
Att få kommentarer om sin kropp verkar dock inte lika vanligt bland män. Hmm...
Just nu trivs jag inte alls med mig själv så därför tar det så klart hårt, men även då jag vägde 15 kg mindre hade jag ölmageform. Formen på mig var liksom samma, men mindre.


Kränkningen jag fick kom från en helt okänd människa i en klädbutik när jag stod och tittade på en fladdrig sommartunika. Det började som en tvetydig antydan. Jag blev först överrumplad och bara stirrade på damen. Uppenbarligen fattade hon inte utan fortsatte eftersom jag inte svarade henne. Då fick jag nog! Med lugn men oerhört skarp röst sa jag till henne att även om jag skulle vara gravid ansåg jag inte att det gav henne rätten att kommentera andra människors kroppar! Sen vände jag på klacken och gick därifrån.


Ja, jag vet att jag måste ta tag i mig själv. Men för att jag ska må bättre själv, inte för att slippa kommentarer!


Jag blev så ledsen och det satte sig som en tagg och det här lade sordin på resten av Göteborgsturen.

Detta var min "gravidoutfit" (fotot tagit för en vecka sedan).

Ja, en Odd Mollykofta med mycket tyg framtill...