Lilla boendet är inte längre vårt boende.
Istället har flyttlasset gått till Huset.
Huset som vi letat efter i fem år.
Huset som vi längtat efter.
Huset som tyvärr inte gett oss den drömstart jag önskat på grund av idiotiska säljare, omständigheter med mäklaren och oerfarna köpare - vi.
Mitt i allt detta måste vi ändå ta tag i flyttlådorna som äter upp oss, känns det som.
De tar aldrig slut.
För att orka med behöver jag sluta gräma mig, sluta vara arg på mig själv.
Men hur gör jag det?
