Ända sedan vi flyttade till nya boendet har jag bara väntat på en olycka, men jag har varit så försiktig. Det är inte helt lätt att vänja sig vid stenskivor och kakel.
Dock var det inte jag som orsakade den första olyckan. Jag hörde något klinga till och förstod att prinsen var uppe på diskbänken, men jag hann inte ens vända på huvudet innan jag hörde kraset och glaset splittrades över hela golvet och spred sig i köket och hallen.
Prinsen har trots stor nyfikenhet nästan aldrig haft sönder något förut trots att krukor hamnat på golvet och glas välts.
Typisk också att det var ett fint glas vi fått, från en butik som inte längre finns.
1 kommentar:
Asch då? Och så är det ju alla dessa små glasflisor som glider in överallt.
Ha en fin kväll annars,
kramar!
Skicka en kommentar